Mops

Rasen kom till Europa redan under medeltiden från Kina, och blev snabbt populär,
framförallt i Holland I 300 år åtnjöt mopsen en popularitet liknande den pudeln har idag.
Så småningom blev rasen mer sällsynt och till och med drottning Victoria hade svårigheter
att få tag på en mops till sin. Dock kunde rasen stabiliseras så pass att en rasklubb bildades
20 år senare, och stora ansträngningar gjordes för att förbättra mopsen såväl fysiskt som mentalt.
I Sverige var den vanlig på det visar inte minst Bellmans epistel nr 39
och har funnits i Sverige redan sedan 1600-talet. Numera registreras ca 500-600 mopsar per år.

HELHETSINTRYCK

Mopsen skall vara avgjort kvadratisk och kompakt byggd. Den är "multum in parvo", samlad
och proportionerlig med kraftig muskulatur. Till karaktären mycket charmig, värdig och intelligent.
Den skall ha ett jämnt temperament och vara glad och livlig till sin läggning

Huvud:
Huvudet skall vara stort och runt, inte äppelhuvud, och utan pannfåra. Nospartiet skall vara kort, trubbigt och kvadratiskt, men inte uppnäst. Tydliga rynkor
Ögon:
Ögonen skall vara mörka, mycket stora och runda med ett milt och vaket uttryck, mycket klara och då hunden är ivrig - fulla av glöd.

Öron:
Öronen skall vara tunna, små och mjuka - som svart sammet. De kan bäras på två sätt:
1) Rosenöron - små hängöron med ett veck som för örat bakåt så att öronöppningens hår syns.
2) Framåtvikta med främre raden intill kinden och öronspetsen tätt intill huvudet så att öronmusslan döljs. Den senare örontypen skall föredras.

Bett:
Lätt underbett med bred underkäke där incisiverna sitter i nästan rak linje. Skev käke med tänder och tunga som syns är absolut inte önskvärt. Hals:
Halsen skall vara kraftig och grov med lätt välvd, muskulös nacke. Halsen skall vara tillräckligt lång för att kunna bära huvudet stolt.

Kropp:
Kroppen skall vara kort och kompakt, bröstkorgen skall vara bred med väl välvda revben. Ryggen skall vara plan, varken karp- eller svankrygg. Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda

Fram och bakben:
Fram- och bakben skall vara mycket kraftiga, parallella och av måttlig längd. Frambenen skall vara raka och väl underställda kroppen. Knälederna skall vara välvinklade. Tassar:
Tassarna får inte vara så långa som hartassar, inte heller så runda som katt-tassar. Tårna skall vara väl åtskilda och klorna skall vara svarta. Tassarna skall se smutsiga ut.

Svans:
Ringlad svans (knorr). Svansen skall vara högt ansatt och så hårt ringlad som möjligt över höften. Dubbel ringlad svans är i högsta grad önskvärt.
Rörelser:
Framifrån sett skall kroppen höjas och sänkas med frambenen i rak linje från och väl under skulderpartiet. Tassarna skall vara riktade rakt framåt, varken inåt- eller utåtvridna. Frambensrörelserna skall vara mycket vägvinnande med långt steg. Bakbensrörelserna skall vara fria med bra påskjut och stor kraft i knäleden. En lätt rullning av bakpartiet är typiskt

Färg:
Silver, aprikos, fawn eller svart. Varje färg skall vara ren och klar så att kontrasterna mellan färg, mask och ål tydligt framträder. Tecken skall vara tydligt markerade. Nospartiet eller masken, öronen, moucherna eller kindfläcken, romben eller tummärket i pannan och ålen (svart strimma som sträcker sig från nackknölen till svanstippen) skall vara så svart som möjligt Päls:
Pälsen skall vara fin, slät, mjuk, kort och glänsande, varken hård eller ullig.
Mankhöjd:
Idealvikt 6,3 - 8,1 kilo.
Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution

Huvud: Huvudet skall vara stort och runt, inte äppelhuvud, och utan pannfåra. Nospartiet skall vara kort, trubbigt och kvadratiskt, men inte uppnäst. Tydliga rynkor Ögon: Ögonen skall vara mörka, mycket stora och runda med ett milt och vaket uttryck, mycket klara och då hunden är ivrig - fulla av glöd.	Öron: Öronen skall vara tunna, små och mjuka - som svart sammet. De kan bäras på två sätt: 1) Rosenöron - små hängöron med ett veck som för örat bakåt så att öronöppningens hår syns. 2) Framåtvikta med främre raden intill kinden och öronspetsen tätt intill huvudet så att öronmusslan döljs. Den senare örontypen skall föredras. Bett: Lätt underbett med bred underkäke där incisiverna sitter i nästan rak linje. Skev käke med tänder och tunga som syns är absolut inte önskvärt.	Hals: Halsen skall vara kraftig och grov med lätt välvd, muskulös nacke. Halsen skall vara tillräckligt lång för att kunna bära huvudet stolt. Kropp: Kroppen skall vara kort och kompakt, bröstkorgen skall vara bred med väl välvda revben. Ryggen skall vara plan, varken karp- eller svankrygg. Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda
Fram och bakben: Fram- och bakben skall vara mycket kraftiga, parallella och av måttlig längd. Frambenen skall vara raka och väl underställda kroppen. Knälederna skall vara välvinklade.	Tassar: Tassarna får inte vara så långa som hartassar, inte heller så runda som katt-tassar. Tårna skall vara väl åtskilda och klorna skall vara svarta. Tassarna skall se smutsiga ut. Svans: Ringlad svans (knorr). Svansen skall vara högt ansatt och så hårt ringlad som möjligt över höften. Dubbel ringlad svans är i högsta grad önskvärt.	Rörelser: Framifrån sett skall kroppen höjas och sänkas med frambenen i rak linje från och väl under skulderpartiet. Tassarna skall vara riktade rakt framåt, varken inåt- eller utåtvridna. Frambensrörelserna skall vara mycket vägvinnande med långt steg. Bakbensrörelserna skall vara fria med bra påskjut och stor kraft i knäleden. En lätt rullning av bakpartiet är typiskt
Färg: Silver, aprikos, fawn eller svart. Varje färg skall vara ren och klar så att kontrasterna mellan färg, mask och ål tydligt framträder. Tecken skall vara tydligt markerade. Nospartiet eller masken, öronen, moucherna eller kindfläcken, romben eller tummärket i pannan och ålen (svart strimma som sträcker sig från nackknölen till svanstippen) skall vara så svart som möjligt	Päls: Pälsen skall vara fin, slät, mjuk, kort och glänsande, varken hård eller ullig. Mankhöjd: Idealvikt 6,3 - 8,1 kilo.	Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution